De heliga väntade otåligt på sin Herre under fasta, vaksamhet och nästan oavbruten bön. Till och med en del syndare såg fram emot denna händelse, men med stor bävan. Men det stora flertalet gav uttryck för Satans anda och motsatte sig budskapet. Överallt hånade och förlöjligade de dem som förkunnade budskapet genom att säga: ”Om den dagen eller stunden vet ingen något”. Onda änglar ledde dem att förhärda sina hjärtan och att förkasta varje ljusstråle från himlen, så att de skulle fastna i Satans snara. Många som bekände sig vänta på Kristi återkomst hade ingen del i verket att sprida budskapet. Guds härlighet, som de hade bevittnat, de väntandes ödmjukhet och djupa hängivenhet och den överväldigade tyngden av bevis fick dem att bekänna sig till sanningen. Men de hade inte blivit omvända och var inte redo för sin Herres ankomst.