Allvarlig och uppriktig bön gjorde sig gällande överallt bland de troende, och ett heligt allvar vilade över dem. Änglar betraktade med djupaste intresse verkan av budskapet. Änglarna drog bort dem som tog emot budskapet från jordiska ting, och gav dem rika tillskott från frälsningens källa. Gud erkände dem som sitt folk, och Jesus såg på dem med välbehag, eftersom de återspeglade hans bild. De hade offrat allt och helt överlåtit sig åt Gud, och förväntade sig nu att bli förvandlade till odödlighet. Men de skulle än en gång få gå igenom en sorglig missräkning. Den tidpunkt de såg fram emot, när de förväntade sig att bli räddade, gick förbi. De var ännu kvar på jorden, och förbannelsens verkningar tycktes aldrig ha varit mer kännbara än nu. Deras längtan hade stått till himlen. I ljuv förväntan hade de smakat den eviga frälsningen, men deras förhoppningar blev inte förverkligade.