Sedan hörde jag en röst säga till dem som hade blivit förföljda och hånade: "Gå ut från dem och skilj er från dem och rör inte vid något orent" (2 Kor. 6:17). Många lydde denna uppmaning, slet av banden som höll dem bundna och lämnade de grupper som befann sig i mörker och slöt sig till dem som förut hade gjort sig fria. Glada förenade de sina röster med deras. Jag hörde allvarliga och kvalfulla böner från några få som fortfarande fanns kvar i dessa grupper, som var omgivna av mörker. Predikanter och ledare gick omkring i dessa grupper och knöt fast banden ännu hårdare, men trots det hörde jag fortfarande ljudet av allvarliga böner. Sedan såg jag dem som hade bett sträcka ut sina händer för att få hjälp av dem som hade gjort sig fria och nu var förenade och gladde sig i Gud. Dessa svarade dem, samtidigt som de med allvar pekade uppåt och såg mot himlen: "Gå ut från dem och skilj er från dem”. Jag såg en del av de fastbundna kämpa för att bli fria, och till slut slet de av banden. De stod emot de försök som gjordes för att dra åt banden hårdare, och vägrade att lyssna på de upprepade försäkringarna: ”Gud är med oss. Vi har sanningen hos oss”.