Det var vid midnatt som Gud valde att befria sitt folk. Medan de ogudaktiga hånande omringade dem, bröt solen plötsligt fram och sken i sin fulla kraft, och månen stod stilla. Förundrade betraktade de ogudaktiga detta skådespel, medan de heliga med högtidlig glädje såg tecknen på sin befrielse. Tecken och under följde på varandra i snabb följd. Allt tycktes ha kommit i otakt med sitt naturliga förlopp. Floderna upphörde att flyta. Mörka, tunga moln tornade upp sig och stötte mot varandra. Men det fanns en lucka i molnen med en oföränderlig härlighet. Därifrån hördes Guds röst likt vattenmassors dån, som skakade himmel och jord. Det inträffade en stor jordbävning. Gravarna öppnades, och de som hade dött i tron under den tredje ängelns budskap, och hållit sabbaten, kom förhärligade fram från sina jordbetäckta viloplatser för att höra Guds fridsförbund, som han skulle sluta med dem som hållit hans lag.