Sann tro tillägnar sig den utlovade välsignelsen, innan den erfares och förnimmes. Vi måste i tro låta våra böner tränga innanför den andra förlåten och vår tro gripa den utlovade välsignelsen samt tillägna oss den såsom vår. Vi böra således tro, att vi erhålla välsignelsen, emedan vår tro gripit densamma, och enligt Guds ord äga vi den. "Allt vad I bedjen om och begären, tron, att det är eder givet; och det skall ske eder så." Här är tro, naken tro, som äger förvissning om välsignelsen, innan den erfarits. Då man erhållit den utlovade välsignelsen och åtnjuter den, uppslukas tron. Men många mena, att de ha mycken tro, då de mottaga ett stort mått av den helige Ande, och att de ej kunna hava tro, med mindre de känna Andens kraft. Sådana förväxla tron med den välsignelse, som tron åstadkommer. Rätta tiden att öva tro är, just då vi känna oss i behov av Guds Ande. Då mörkrets tjocka moln synas vila över sinnet, då är tiden inne att låta den levande tron genomtränga mörkret och skingra molnen. Sann tro vilar på de löften, som Guds ord innehåller, och endast de, som lyda detta ord, kunna tillägna sig dess härliga löften. "Om I förbliven i mig, och mina ord förbliva i eder, så mån I bedja om vad helst I viljen, och det skall vederfaras eder. (Joh. 15: 7). "Vadhelst vi bedja om, det få vi av honom, eftersom vi ,hålla hans bud och göra, vad som är välbehagligt för honom" (1 Joh. 3: 22).