Snart bjöd en ängel mig att stå upp, och den syn, som då mötte mig, kan knappast beskrivas. En skara, vars hår och kläder voro sönderrivna och vars anletsdrag utgjorde själva bilden av förtvivlan och skräck, framställdes för mig. De komma nära intill mig och togo sina kläder och gnedo dem mot mina. Jag betraktade mina kläder och såg, att de voro befläckade med blod och att blodet åt hål på dem. Åter föll jag som död ned för min ledsagande ängels fötter. Jag kunde ej framkomma med en enda ursäkt. Min tunga nekade fullständigt att tala, och jag önskade mig bort från en så helig plats. Åter reste ängeln mig upp på mina fötter och sade: "Sådan är ej din ställning nu; men detta skådespel har blivit framställt för dig, så att du skall kunna veta, hur din ställning skulle bliva, om du vägrade att förkunna för andra, vad Herren uppenbarat för dig. Men om du är trogen intill änden, så skall du få äta av livets träd och dricka av livets flod. Du skall lida mycket, men Guds nåd är dig nog." Jag var nu villig att göra allt, vad Herren måtte fordra av mig, för att kunna åtnjuta hans ynnest och slippa att förnimma hans förfärliga misshag.