Då vi gingo framåt, träffade vi en skara, som också betraktade platsens härlighet. Jag lade märke till en röd kant på deras kläder. Deras kronor voro strålande, och deras kläder voro av finaste vitt. Då vi hälsade på dem, frågade jag Jesus, vilka de voro. Han sade, att de voro martyrer, som blivit dödade för hans skull. Tillsammans med dem var en otalig skara barn, som även hade en röd kant på sina kläder. Sions berg låg alldeles framför oss, och på berget fanns ett härligt tempel, omkring vilket lågo sju andra berg, på vilka växte rosor och liljor. Jag såg de små klättra eller, om de så ville, använda shia små vingar för att flyga upp på bergens toppar och plocka de aldrig vissnande blommorna. Runt omkring templet funnos träd av alla slag, vilka förskönade platsen; buxbom, granen, furan, oljeträdet, myrten, granatäppelträdet och fikonträdet dignande under tyngden av de tidigt mogna fikonen - dessa gjorde platsen oändligt härlig. Då vi skulle träda in i det heliga templet, hördes Jesu älskade stämma säga: "Endast de 144,000 träda in på denna plats." Och vi ropade: "Halleluja!"