Detta tempel vilade på sju pelare, alla av genomskinligt guld, besatta med utomordentligt härliga pärlor. De underbara ting, som jag här såg, kan jag ej beskriva. O, kunde jag blott tala Kanaans språk, så kunde jag beskriva litet av härligheten i den andra världen! Jag såg stentavlor, på vilka .namnen av de 144,000 voro ingraverade med' guldbokstäver. Efter att vi betraktat templets härlighet, gingo vi ut, och Jesus lämnade oss och gick till staden. Snart hörde vi åter hans vänliga stämma säga: "Kommen, mitt folk, I haven kommit ut ur den stora bedrövelsen, I haven gjort min vilja och lidit för mig; kommen till måltiden, jag vill uppskörta mig och tjäna eder." Vi ropade: "Ära, halleluja!" och gingo in i staden. Där såg jag ett bord av rent silver. Det var många mil långt, men likväl kunde vi överskåda det hela. Jag såg frukten av livets träd, manna, mandel, fikon, granatäpplen, vindruvor och många andra slags frukter. Jag bad Jesus att få äta av frukten. Han sade: "Icke nu. De som äta av frukten i detta land, återvända aldrig till jorden. Men om du är trogen, så skall du om en kort tid både få äta av livsträdets frukt och dricka av livskällans vatten." Och han sade: "Du måste återvända till jorden och omtala för andra det, som jag uppenbarat för dig." En ängel förde mig därpå milt tillbaka till denna mörka värld. Ibland tycks det mig, som om jag icke längre kunde stanna här; allting på jorden synes mig så ledsamt. Jag känner mig mycket ensam här, ty jag har sett ett bättre land. Ack, om jag hade vingar som en duva, så ville jag flyga bort och finna vila.