Efter att synen upphört, tycktes mig allting såsom förändrat; något dunkelt vilade över allt jag såg. O, hur mörk denna världen såg ut för mig! Då jag fann, att jag var här, grät jag och kände hemlängtan. Jag hade sett en bättre värld, och den närvarande tilltalade mig ej mer. Jag omtalade synen för vår lilla krets av troende i Portland, och de trodde fullt och fast, att den var från Gud. Det var en underbar tid. Evighetens allvar vilade över oss. Omkring en vecka senare gav Herren mig ånyo en syn, vari han uppenbarade för mig de prövningar, som jag måste genomgå, och visade mig, att jag skulle omtala för andra, vad han uppenbarat för mig, samt att jag skulle möta starkt motstånd och erfara andliga kval, när jag lydde hans uppmaning. Men ängeln sade: "Guds nåd är dig nog; han skall uppehålla dig."