Adventbudskapet, 1922 utg. kapitel 2. 29.     Från sida 21 i den engelska utgåva.tillbaka

Min första syn.

Hade jag en syn under ett möte, var det många, som sade, att det var överspändhet och att någon hypnotiserade mig. Jag gick då ensam ut i skogen, där ingen annan än Gud kunde höra eller se mig, och bad, och ibland kunde han vid sådana tillfällen giva mig en .syn. Detta gladde mig, och jag omtalade, vad Gud hade uppenbarat för mig i min ensamhet, där ingen dödlig människa kunde påverka mig. Men då var det några, som sade, att jag hypnotiserade mig själv. O, tänkte jag, har det kommit därhän, att de, som i uppriktighet söka Gud i ensamheten för att tillägna sig hans löften och hans frälsning, skola beskyllas för att stå under hypnotismens fördärvliga och själsförstörande inflytelse? Bedja vi vår käre Fader i himmelen om bröd" endast för att få en "sten" eller en ">skorpion"? Dessa ting sårade min ande och pinade mig med bittra kval, så att jag var nära att förtvivla, under det andra ville få mig att tro, att det ej var någon helig Ande, och att alla de inflytelser, som Guds heliga män erfarit, endast varit mesmerism eller sataniska förvillelser.

Fel sättning:
- måste ändras till:
namn och/eller e-mail:

Ändring efter värdering.