Alla dessa ting vilade tungt på mitt sinne, och i förvirringen var jag ibland frestad att draga min egen erfarenhet i tvivel. Då vi en morgon höllo familjeandakt, började Guds kraft vila över mig, och då den tanken trängde sig på mig, att det var mesmerism, satte jag mig emot den. ögonblickligen blev jag slagen med stumhet, och under några ögonblick visste jag ingenting om vad som försiggick omkring mig. Jag insåg då min synd i att tvivla på Guds makt och förstod, att det var av denna orsak jag blev stum, och att min tunga åter skulle lösas inom tjugofyra timmar. Ett kort hölls upp framför mig, och på detta stod med guldbokstäver hänvisningar till ett femtiotal skriftställen med angivande av kapitel och vers. Då synen försvann, gjorde jag tecken och begärde att få en tavla, på vilken jag skrev, att jag var stum samt även vad jag sett, och att jag önskade den stora bibeln. Jag tog bibeln och slog med lätthet upp alla de skriftställen, som jag hade sett på kortet. Hela dagen var jag ur stånd att tala. Tidigt nästa morgon fylldes min själ av glädje, och min tunga blev löst till att upphöja Gud. Efter denna erfarenhet vågade jag ej tvivla eller ett enda ögonblick sätta mig emot Guds makt, vad än andra skulle tänka om mig.