Jag knäböjde i båten och började ropa till Gud om hjälp. Och där på de oroliga böljorna, under det vattnet spolade över båten, fick jag en syn. Jag såg, att förr skulle varenda droppe i havet torka bort, än vi skulle omkomma, ty min verksamhet hade just börjat. Då synen upphörde, var all min fruktan försvunnen; vi sjöngo och prisade Gud, och vår lilla båt var för oss som ett flytande Betel. Redaktören för tidningen "Advent Herald" hade sagt, att mina syner vara kända "såsom en följd av mesmerism". Men jag frågar: "Hur kunde det bliva fråga om mesmerism vid ett sådant tillfälle? Br G. hade mer än nog att göra med att sköta båten. Han försökte att kasta ankar, men det misslyckades. Vår lilla farkost kastades omkring på böljorna, och det var så mörkt, att vi ej kunde se från den ena ändan av båten till den andra. Snart fastnade dock ankaret, och br G. ropade efter hjälp. Det fanns endast två hus på ön, och det visade sig, att vi kommit i närheten av det ena, dock ej det som vi önskade besöka. Hela familjen hade gått till vila med undantag aven liten flicka, som lyckligtvis hörde ropet om hjälp ute på sjön. Hennes far kom oss snart till hjälp i en liten båt. Största delen av den natten tillbringade vi i tack och lov till Gud för hans underbara godhet mot oss.