"Då svarade hans föräldrar och sade: 'Att denne är vår son, och att han föddes blind, det veta vi. Men huru han nu kan se, det veta vi icke, ej heller veta vi, vem som har öppnat hans ögon. Frågen honom själv; han är gammal nog, han må själv tala för sig. Detta sade hans föräldrar, därför att de fruktade för judarna; ty judarna hade redan kommit överens om, att den som bekände Jesus vara Messias, han skulle utstötas ur synagogan. Därför var det som hans föräldrar sade: 'Han är gammal nog; frågen honom själv.' Då kallade de för andra gången till sig mannen, som hade varit blind, och sade till honom: 'Säg nu sanningen, Gud till pris. Vi veta, att denne man är en syndare.' Han svarade: 'Om han är en syndare, vet jag icke; ett vet jag: att jag, som var blind, nu kan se.' Dä frågade de honom: 'Vad gjorde han med dig? På vad sätt öppnade han dina ögon?' Han svarade dem: 'Jag har ju redan sagt eder det, men I hörden icke på mig. Varför viljen i dä äter höra det? Kanske viljen också i bliva hans lärjungar?" (Joh. 9: 20-27).