Vi gingo alla under trädet och satte oss ned för att betrakta platsens härlighet, då bröderna Fitch och Stockman, som hade förkunnat rikets evangelium och som Gud lagt i graven för att frälsa dem, kommo till oss och frågade, vad vi upplevat, sedan de avsomnat. Vi försökte påminna oss våra största prövningar, men jämförda med det stora och eviga måttet av härlighet, som omgav oss, förekommo de oss så små, att vi ej kunde tala om dem, och vi ropade alla: "Halleluja! Himmelen är billig nog!" Och så spelade vi alla på våra härliga harpor och himmelens salar genljödo av dess klang. Med Jesus i spetsen stego vi alla ned från staden till denna jorden, ned på ett stort och mäktigt berg, som icke kunde bära Jesus, utan dela des i två delar, så att ett stort slättland bildades. Vi vände därpå blicken uppåt och sågo den stora staden med tolv grundvalar och tolv portar, tre på varje sida, och en ängel vid varje port. Vi ropade alla: "Staden, den stora staden, som kommer ned av himmelen från Gud!" Och den kom till den plats, där vi sto do. Vi begynte där på betrakta de härliga ting, som funnos utanför staden. Där såg jag övermåttan härliga hus, som liknade silver, vilande på fyra pelare, vilka voro besatta med pärlor, utomordentligt härliga att se på. Här skulle de heliga bo. I varje hus var en hylla av guld. Jag såg många av de heliga gå in i husen, taga av sina strålande kronor och lägga dem på hyllan och därpå gå ut på marken omkring husen för att arbeta i jorden - dock ej på samma sätt, som vi arbeta jorden här; nej, nej, ett härligt ljus sken omkring deras huvuden, och de uppsände ständigt fröjderop till Gud.