Min ledsagare öppnade nu dörren, och vi gingo bägge ut. Han bad mig samla upp de ting, jag lämnat utanför. Då detta var gjort, gav han mig en grön snodd, fast sammanrullad. Denna bad han mig placera närmast hjärtat, och då jag önskade se Jesus, skulle jag taga fram den nr min barm och rulla den helt ut. Han sade till mig, att jag ej skulle hava den utrullad länge åt gången, så att knutar uppstode och den bleve svår att sträcka ut igen. Jag lade då snodden i närheten av mitt hjärta och gick med glädje ned för den smala trappan, under det jag prisade Gud och med glädje berättade för alla, som jag mötte, var de kunde finna Jesus. Denna dröm ingav mig hopp. Den gröna snodden var för mig en symbol på tro, och det härliga och okonstlade i att förtrösta på Gud började gry för min förmörkade själ.