Av fruktan för att bliva förlöjligad menade jag, att det var bäst att vänta, tills mängden var spridd, eller till dess jag kunde träda in, utan att den märkte det. Men antalet blev större i stället för mindre, och av fruktan för att komma för sent lämnade jag hastigt mitt hem och trängde mig fram genom mängden. I min iver att nå fram till templet lade jag ej märke till och brydde mig ej om mängden omkring mig. Då jag kom in i byggnaden, såg jag, att det stora templet vilade på en kraftig pelare, vid vilken stod bundet ett blödande lamm, övertäckt med sår. Vi, som vara där, visste, att detta lamm blivit sårat och slaget för vår skull. Var och en, som gick in i templet, skulle gå fram till lammet och bekänna sina synder.