Äntligen kommo vi upp på det översta trappsteget och stodo framför dörren. Här bjöd min anförare mig att lämna alla de ting, jag tagit med mig. Jag lade dem då med glädje från mig, varpå han öppnade dörren och bad mig stiga in. Ett ögonblick därefter stod jag framför Jesus. Man kunde ej taga fel på detta härliga utseende. Ett sådant strålande uttryck av godhet och majestät kunde ej tillhöra någon annan. Då hans blick vilade på mig, visste jag strax, att han kände till varenda omständighet i mitt liv samt alla de tankar och känslor som rörde sig i mitt inre. |