Jag försökte dölja mig för hans åsyn, ty jag kände mig ur stånd att uthärda hans forskande blick; men han kom fram till mig med ett leende, lade sin hand på mitt huvud och sade: "Frukta icke!" Ljudet av hans vänliga stämma kom mitt hjärta att slå aven lycka, som jag aldrig förr erfarit. Jag var allt för uppfylld av glädje att kunna säga ett enda ord, och överväldigad av outsäglig lycka föll jag ned för hans fötter. Under det jag låg där hjälplös, passerade sköna och härliga scener förbi min blick - jag tyckte mig ha uppnått himmelens trygghet och frid. Till sist återvände mina krafter, och jag reste mig upp. Jesu kärleksfulla blick var ännu fäs! på mig. Hans leende fyllde min själ med glädje, och hans närvaro fyllde mig med helig vördnad och outsäglig kärlek.