De som bekänna sig vara den levande Gudens tjänare, måste vara villiga att vara allas tjänare i stället för att bliva upphöjda över bröderna, och de måste vara vänliga och förekommande. Om de begå fel, böra de vara villiga att avlägga en grundlig bekännelse. En ärlig avsikt är ingen ursäkt för att ej bekänna felsteg. Bekännelsen skall ej minska församlingens tillit till budbäraren, utan han sätter därigenom ett gott exempel, vilket skall bidraga till att bekännelse av fel uppmuntras i församlingen, och en större enhet skall bliva följden. De som utgiva sig för att vara lärare, böra vara föredömen med avseende på fromhet, ödmjukhet och saktmod samt vara i besittning av ett vänligt sinnelag för att vinna själar för Jesus och för bibelns sanningar. En Kristi tjänare bör vara ren i tal och handling. Han bör alltid ihågkomma, att det är det inspirerade ordet, ordet från en helig Gud, som han har att göra med. Han bör också ihågkomma, att hjorden blivit honom anförtrodd och att han skall bära dess sak inför Jesus och bedja för den, liksom Jesus beder för oss hos sin Fader. Jag blev hänvisad till det forna Israel och såg, huru heliga och rena helgedomens tjänare måste vara, emedan de i sitt arbete kommo i nära förbindelse med Gud. De som tjäna, måste vara heliga, rena och utan lyte, ty annars skall Gud förgöra dem. Gud har ej förändrat sig. Han är lika helig och ren och lika noga, som han alltid varit. De som bekänna sig vara Jesu tjänare, böra vara män med erfarenhet och djup fromhet, och så skola de alltid och på alla platser kunna utöva en helig inflytelse.