Män, som ej föra en helig vandel och som äro odugliga att undervisa om den närvarande sanningen, gå ut på arbetsfältet utan att vara erkända av församlingen eller av bröderna i allmänhet, och följden blir split och förvirring. Några ha sanningens teori och kunna framhålla argumenten, men sakna andlighet, omdömesförmåga och erfarenhet. De komma tillkorta i många ting, som det är nödvändigt för dem att förstå, innan de kunna förkunna sanningen. Andra behärska ej argumenten; men då några bröder höra dem bedja vackert och nu och då hålla ett kraftigt förmaningstal, skyndar man sig att sända ut dem på missionsfältet för att upptaga ett arbete, som Gud ej gjort dem skickliga till och som de sakna tillräcklig insikt och erfarenhet att kunna utföra. Andliet högmod tränger sig in. de bliva uppblåsta och handla efter den felaktiga uppfattningen, att de äro missions arbetare. De känna ej sig själva. De sakna sund omdömesförmåga och förmåga att resonera tåligt; de tala berömmande ord om sig själva och komma med många påståenden, som de ej kunna bevisa med Guds ord. Detta vet Gud, och därför kallar han ej sådana att arbeta i dessa svåra, tider, och bröderna böra vara försiktiga och ej ivra för att utsända sådana, som han ej kallat.