De män, som ej äro kallade av Gud, äro vanligen just sådana, som äro mest övertygade om, att de äro kallade därtill och att deras arbete är mycket viktigt. De gå ut i missionen, men, utöva i allmänhet ej något gott inflytande; likväl kunna de på en del platser hava litet framgång, och detta kommer både dem själva och andra att tro, att de äro kallade av Gud. Detta, att de ha någon framgång, är ej ett avgörande bevis för, att Gud kallat dem; ty änglarna påverka Guds uppriktiga barns hjärtan för att upplysa deras förstånd angående den närvarandesanningen, på det att de må antaga den och leva. Och om än sådana självvalda män ställa sig, där Gud icke ställer dem, och utgiva sig för att vara lärare, och själar anamma sanningen genom att höra dem tala, så är detta ej något bevis för, att Gud kallat dem. De själar, som mottaga sanningen genom dessa män, antaga den för att bliva förda in i prövningar och träldom, då de senare uppdaga, att desamma icke stodo i Guds hemliga rådsförsamling. Till och med om ogudaktiga personer framhålla sanningen, kan en och annan antaga den; men detta skaffar ej dem, som så framhålla sanningen, större gunst hos Herren. De ogudaktiga äro fortfarande ogudaktiga, och deras straff skall bliva efter det bedrägeri de utövat gent emot dem, som Gud älskade, samt efter den förvirring de åstadkommit i församlingen; deras synder skola ej förbliva överskylda, utan skola bliva uppenbarade på Herrens vredes dag.