Gud vill ej anförtro omsorgen om sin dyrbara hjord åt män, vilkas sinne och omdömesförmåga försvagats genom villfarelser, såsom t. ex. spiritismen och den s. k. fullkomlighetsläran, och som i sin vandel under den tid, de hyst dessa villfarelser, bragt skam över sig själva och vanärat sanningens sak. Om de ock nu känna sig fria från villfarelse och anse sig vara passande att gå ut och förkunna detta sista nådens budskap, skall Gud dock ej antaga dem. Han vill ej anförtro dyrbara själar i deras vård, ty deras omdömesförmåga har blivit fördärvad under villfarelsen och är nu försvagad. Den store och helige Guden är en nitälskande Gud, och han vill, att de som förkunna hans sanning för människorna, skola vara heliga. Den heliga lag, som Gud förkunnade från Sinai, är en del av honom själv, och endast heliga män, som leva i sträng överensstämmelse med den, kunna ära honom genom att framhålla den för andra.