Några synas mena, att Guds enda avsikt med att sända en budbärare ut på missionsfältet är, att han skall gå efter deras uppmaningar och bära dem på händerna och att den viktigaste delen av hans arbete består i att undanröja intetsägande prövningar och besvärligheter, till vilka de själva varit orsak genom att handla oförsiktigt eller giva efter för fienden och alltid uppenbara en kritisk anda gent emot sin omgivning. Men hur förhåller det sig samtidigt med de hungrande fåren? De lida brist på livets bröd. De som känna sanningen och äro grundade däri, men ej lyda den - om de gjorde det, skulle de besparas många av dessa prövningar fasthålla budbärarna, och den avsikt, som Gud hade med att kalla dem ut på arbetsfält et, uppnås ej. Sådana förhållanden i församlingen bedröva Guds tjänare och beröva dem modet, då i stället alla borde göra allt för att ej på minsta sätt öka deras bördor, utan tvärtom. hjälpa dem genom uppmuntrande ord och genom trons bön. Hur mycket friare skulle de icke vara, om alla, som bekänna sig tro sanningen, hade ögonen öppna för att hjälpa andra i stället för att själva fordra så mycken hjälp! Då Guds tjänare komma till mörka platser, där sanningen ännu ej blivit förkunnad, känna de sig nedslagna på grund av sina bröders onödiga prövningar. Härtill kommer, att de måste möta otro och fördomar hos motståndarna och ofta bliva ringaktade.