Vi böra ej komma tillsammans och sitta tysta; endast de skola ihågkommas av Herren, som samlas för att tala om hans härlighet, hans ära och makt. Över sådana skall Guds välsignelse vila, och de skola bliva vederkvickta. Om alla handlade som de borde, skulle ingen dyrbar tid gå förlorad, och ingen anmärkning om för långa böner och förmaningar skulle då behövas; hela tiden bleve då använd till korta, tydliga vittnesbörd och böner. Bed, tro och mottag! Allt för ofta drives det gäck med vår Herre; det förekommer för mycken bön, som icke är någon bön och som tröttar änglarna och misshagar Gud, för många tomma, meningslösa önskningar. Vi böra först känna vårt behov och så bedja Gud om det, som vi behöva, troende, att han giver oss det, medan vi ännu bedja. Så skall vår tro förökas och envar bliva uppbyggd, den svage skall stärkas och den missmodige och försagde skall nödgas blicka upp och tro, att Gud lönar alla, som söka honom med all flit.