Jag såg, att kvarlevan av Guds folk icke var beredd för det, som skall komma över jorden. En slöhet, liknande en dvala, tycktes vila över sinnet hos de flesta, som bekänna sig tro, att vi hava det sista budskapet. Min ledsagande ängel ropade med högtidligt allvar: "Gören eder redo, gören eder redo, gören eder redo, ty Herrens stränga vrede kommer snart. Hans vrede skall utgjutas utan att vara blandad med nåd, och I är en icke redo. Riven edra hjärtan och icke edra kläder. Ett stort verk måste utföras för kvarlevan. Många av densamma fästa sig vid små prövningar." Ängeln sade: "Legioner av onda änglar omgiva eder och försöka att tränga sitt förfärliga mörker in bland eder, på det I mån bliva snärjda och fångade. I låten sinnet allt för lätt ledas bort från beredelse.. verket och från de övermåttan viktiga sanningar, som gälla dessa yttersta dagar. Och I låten små prövningar upptaga sinnet och sysselsätten eder med små svårigheters obetydliga enskildheter för att förklara dem till den enes eller den andres belåtenhet." Samtal mellan de olika parter, som det gällt, ha kunnat fortsätta timtals, och man har ej blott förslösat sin tid, utan Guds tjänare ha blivit uppehållna för att höra på, ehuru båda parternas hjärtan varit oberörda av nåden. Om högmod och egenkärlek lades bort, skulle de flesta svårigheter kunna avlägsnas på fem minuter. Det har bedrövat änglarna och misshagat Gud, att man i timtal försvarat sig själv. Jag såg, att Gud ej ville böja sitt öra för att lyssna till långa försvarstal, och ej heller önskar han, att hans tjänare skola göra det och sålunda förspilla dyrbar tid, som borde användas för att visa överträdarna deras vägs villa och rycka själar ut ur elden.