Den invändning, som några komma med på grund av 2 Tim. 3: 16, förtjänar endast en anmärkning i förbigående. Om Paulus med sitt uttalande om att skriften skulle göra Guds människa fullkommen, skickliggjord till all god gärning, menade, att ingenting mer skulle skrivas genom inspiration, varför var han då själv i samma ögonblick färdig att foga något till skriften? Varför lade han ej ned pennan i samma ögonblick, han hade skrivit denna mening?