Låt oss nu ett ögonblick betrakta denna punkt. Alla dessa gåvor skänktes för de heligas fullkomnande i enhet, kunskap och ande. Under deras inflytelse kunde den ursprungliga församlingen under någon tid åtnjuta en sådan enhet: "I hela skaran av dem, som trodde, var ett hjärta och en själ." Och det tycks vara en naturlig följd av denna enhet, att det säges, att "med stor kraft framburo apostlarna vittnesbördet om Herren Jesu uppståndelse, och stor nåd var över dem alla" (Apg. 4: 31-33). Huru önskvärt vore ej ett sådant förhållande nu! Men avfallet med sina splittrande och ödeläggande verkningar fördärvade den sköna församlingen och klädde den i säck. Följden blev split och förvirring. Aldrig förr har det förekommit sådana trosskiljaktigheter inom församlingen som i våra dagar. Voro Andens gåvor nödvändiga för att bevara enheten i den första kristna församlingen, huru mycket mera nödvändiga äro de då ej nu för att återupprätta enheten! Och profetiorna visa tydligt, att Guds avsikt är att i de yttersta dagarna' återupprätta enheten i församlingen. Det säges oss, att väktarna skola skåda öga mot öga, när Herren vänder tillbaka till Sion. Vi läsa också, att vid ändens tid skola "de förståndiga förstå". Då detta fullbordas, skall trons enhet finnas bland alla dem, som Gud kallar förståndiga; ty de som verkligen förstå saken rätt, måste nödvändigtvis hava samma åsikt. Vad skulle kunna åstadkomma denna enhet om ej de andliga gåvor, som gåvos för detta ändamål?