I Upp. 19: 10 säges Jesu Kristi vittnesbörd vara profetians ande. Ängeln sade: "Jag är din medtjänare och dina bröders, deras som hava Jesu vittnesbörd." I Upp. 22: 9 uttrycker ängeln i huvudsak detsamma sålunda: "Jag är din medtjänare och dina bröders, profeternas." Genom att jämföra dessa ställen se vi bättre betydelsen av uttrycket: "Jesu vittnesbörd är profetians ande." Men Jesu vittnesbörd innefattar alla Andens gåvor. Paulus säger: "Jag tackar Gud alltid för eder skull, för den Guds nåd, som har blivit eder given i Kristus Jesus, att I haven i honom blivit rikligen begåvade i alla stycken, i fråga om allt vad tal och kunskap heter. Så har ju ock vittnesbördet om Kristus blivit befäst hos eder, så att I icke stån tillbaka i fråga om någon nådegåva, medan I vänten på vår Herres, Jesu Kristi, uppenbarelse" (1 Kor. 1: 4-7). Jesu vittnesbörd blev stadfäst i den korintiska församlingen, och vad blev följden därav? Denna församling stod ej tillbaka i någon nådegåva. Äro vi då icke berättigade att draga den slutsatsen, att då kvarlevan av Guds folk blivit stad fäst i Jesu vittnesbörd, skall den icke stå tillbaka i någon nådegåva, medan den väntar påvår Herres, Jesu Kristi, återkomst?