Satan var en gång en ärad ängel i himmelen, som stod näst Kristus i rang. Hans ansikte var, liksom de andra änglarnas, milt och bar en prägel av lycka. Hans panna var hög och bred och röjde stor intelligens. Hans gestalt var fullkomlig, hans hållning ädel och majestätisk. Men då Gud sade till sin son: "Låt oss göra människor till vår avbild", blev satan avundsjuk på Jesus. Han önskade själv bliva rådfrågad angående människans skapelse, och då han icke blev det, fylldes hans hjärta med avund och hat. Näst Gud önskade han vara föremål för de största ärebetygelser i himmelen.