Jag såg, att ett uttryck av sorg visade sig i Adams ansikte. Han tycktes vara rädd och förvånad. Det såg ut, som om en kamp försiggick i hans sinne. Han var säker på, att detta var den fiende, som de blivit varnade för, och att hans hustru måste dö. De måste skiljas. Hans kärlek till Eva var stor, och med djupt vemod bestämde han sig för att dela hennes öde. Han grep frukten och åt den hastigt. Nu jublade satan. Han hade gjort uppror i himmelen och vunnit anhängare, som älskade honom och deltogo i hans uppror. Han hade fallit och även kommit andra att falla. Och nu hade han frestat kvinnan att hysa misstro till Gud, att söka intränga i hans visdom och utgrunda hans allvisa planer. Satan visste, att kvinnan ej skulle falla ensam. På grund av sin kärlek till Eva överträdde Adam Guds befallning och föll liksom hon.