Kristi liv var fullt av ord och handlingar, som vittnade om välvilja, sympati och kärlek. Han var alltid villig att höra på dem, som kommo till honom, och att lindra deras smärtor. Skaror av människor buro i sina egna kroppar beviset på hans gudomliga makt. Men efter att han utfört sina välgärningar mot dem, var det likväl många, som skämdes för den oansenlige och dock mäktige läraren. Emedan översteprästerna ej trodde på Jesus, ville ej heller folket antaga honom, som var en smärtornas man och förtrogen med lidande. De ville ej låta sig ledas av hans ädla, självförnekande liv, utan önskade njuta den ära, som världen giver. Dock var det många, som följde Guds Son, lyssnade till hans undervisning och fröjdade sig över de dyrbara ord, som ljödo från hans läppar. Hans ord voro fulla av betydelse och likväl så enkla, att även den mest okunnige kunde fatta dem.