Satan och hans änglar förblindade judarnas ögon, förmörkade deras förstånd och uppeggade folkets rådsherrar och ledare att taga Frälsarens liv. Andra blevo sända att föra Jesus till dem; men då de kommo i närheten av den plats, där han var, blevo de storligen förundrade. De märkte, att åsynen av mänskligt lidande fyllde honom med sympati och medlidande. De hörde, hur han med kärlek och ömhet talade uppmuntrande ord till de elända och lidande. De hörde också, hur han med befallande röst bröt satans makt och satte hans fångar fria. De lyssnade till de visdomsord, som kommo från hans läppar, och blevo intagna därav. Och de kunde ej bära hand på honom, utan återvände till prästerna och de äldste utan att föra Jesus med sig. Då de blevo tillfrågade: "Varför haven l icke fört honom hit?" berättade de om hans underverk, som de varit vittne till, och om de heliga ord, som de hade hört honom tala med visdom, kärlek och kunskap, och de slutade med att säga: "Aldrig har någon människa så talat som denne." översteprästerna anklagade dem då och sade, att även de blivit förvillade, och några av ämbetsmännen skämdes över, att de icke gripit honom. Prästerna frågade hånfullt, om väl någon av rådsherrarna hade trott på honom. Jag såg, att många av hövitsmännen och de äldste trodde på Jesus, men satan avhöll dem från att erkänna det; de fruktade folkets hån mera, än de fruktade Gud.