Några av lärjungarna hade fått tillåtelse att komma in på den plats, där Jesus var, och bevittna rättsförhandlingarna. De väntade, att han skulle lägga sin gudomliga makt i dagen och befria sig ur sina fienders hand och straffa dem för deras grymhet mot honom. Deras för hoppningar stego och föllo, allt efter de olika uppträdena under förhandlingarna. Emellanåt gåvo de rum för tvivel och fruktan, att de blivit förda bakom ljuset. Men rösten, som de hade hört på förklaringsberget, och den härlighet, de hade sett, styrkte deras tro med hänsyn till att han var Guds Son. De återkallade i minnet de tilldragelser, de hade bevittnat, de underverk, de sett Jesus utföra för att bota de sjuka, öppna de blindas ögon, låta de döva höra, utdriva onda andar, ja, till och med i att bjuda vinden och havet att vara tysta och stilla. De kunde ej tro, att han skulle dö, utan hoppades, att han ännu skulle resa sig i sin makt och med sin befallande stämma skingra den blodtörstiga mängden, såsom han gjorde den gången han gick in i templet och utdrev dem, som gjorde Guds hus till en rövarekula, då de flydde för honom, såsom hade de varit förföljda aven avdelning väpnade soldater. Lärjungarna hoppades, att Jesus skulle uppenbara sin makt och överbevisa alla om att han var Israels konung.