Detta, att jorden skälvde, bergen rämnade, mörker övertäckte jorden, och att Jesus ropade, då han gav upp andan: "Det är fullkomnat", det gjorde hans fiender oroliga och kom hans mördare att bäva. Lärjungarna förundrade sig över dessa egendomliga företeelser, men deras förhoppningar hade blivit tillintetgjorda. De fruktade för att judarna skulle söka döda även dem. De kände sig förvissade om, att ett sådant hat, som det man visade gent emot Guds Son, ej skulle sluta med honom. De tillbragte ensliga timmar i gråt över sina missräkningar. De hade väntat, att Jesus skulle härska som en jordisk furste, men deras förhoppningar dogo med honom. I sin sorg och missräkning fruktade de, att han hade bedragit dem. Till och med hans moder vacklade i sin tro på att han var Messias.