Under hela sitt liv hade Kristus varit blottad på världslig rikedom, ära och prakt. Hans ödmjukhet och självförnekelse hade stått i skarp motsats till prästernas och de äldstes stolthet och njutningsbegär. Hans fläckfria renhet var en ständig tillrättavisning för deras synder. De föraktade honom för hans ödmjukhet, helighet och renhet. Men den dag kommer, då de, som föraktade honom här, skola se honom i himmelens prakt och i hans Faders oförlikneliga härlighet.