Då meddelandet om Jesu uppståndelse spreds från by till by och från stad till stad, fruktade judarna för livet och sökte dölja det hat, de hyste gent emot lärjungarna. Deras enda hopp var att få sin osanna berättelse utspridd. Och de som önskade, att denna lögn varit sanning, trodde den. Pilatus bävade, då han hörde, att Kristus var uppstånden. Han kunde ej betvivla de vittnesbörd, som avgåvos, och från den stunden lämnade friden honom för beständigt. Av hänsyn till jordisk ära och av fruktan att förlora sin makt och sitt liv hade han överlämnat Jesus åt döden. Han var fullt övertygad om, att den, till vars blod han var medskyldig, icke blott var en oskyldig man, utan Guds Son. Hans liv blev därpå ända till slutet ett olyckligt liv. Förtvivlan och ångest tillintetgjorde varje känsla av hopp och glädje. Han ville ej låta trösta sig, och han dog, högst olycklig. Herodes hjärta hade blivit ännu mer förhärdat, och då han hörde, att Kristus var uppstånden från de döda, besvärade det honom föga. Han dödade Jakob, och då han såg, att detta behagade judarna, lät han även gripa Petrus i avsikt att döda även honom. Men Gud hade ett verk för Petrus att utföra och sände därför sin ängel att befria honom. Herodes blev hemsökt av Guds straffdomar. Medan han upphöjde sig i närvaro aven stor människomassa blev han slagen aven Herrens ängel och dog en' fruktansvärd död.