Då Jesus dog, trodde prästerna, att inga flera underverk skulle bliva utförda bland dem och att rörelsen snart skulle dö bort och folket åter vända sig till de mänskliga traditionerna. Men nej! Mitt ibland dem utförde lärjungarna underverk, och folket fylldes med förvåning. Jesus hade blivit korsfäst, och man undrade, varifrån hans lärjungar fått denna makt. Medan han levde, trodde de, att han meddelade dem kraft, men efter hans död hade de väntat, att underverken skulle upphöra. Petrus förstod deras förlägenhet och sade: "I män av Israel, varför undren I över denne man och varför sen I så på oss, liksom hade vi genom någon vår kraft eller fromhet åstadkommit, att han kan gå? Nej, Abrahams och Isaks och Jakobs Gud, våra fäders Gud, har förhärligat sin tjänare Jesus, honom som I utlämnaden, och som Iförnekaden inför Pilatus, när denne redan hade beslutit att giva honom lös. Ja, I förnekaden honom, den helige och rättfärdige, och begärden, att en dråpare skulle givas åt eder. Och livets furste dräpten I, mell Gud uppväckte honom från de döda; därom kunna vi själva vittna. Och det är på grund av tron på hans namn, som denne, vilken I sen och kännen, har undfått styrka av hans namn."