Nästa dag ställdes apostlarna inför rådet. Samma personer, som ivrigt hade ropat och krävt den Rättfärdiges blod, voro närvarande. De hade hört Petrus med ed och förbannelse förneka sin Herre, då han blev beskylld för att vara en av hans lärjungar, och de hoppades att åter kunna skrämma honom. Men Petrus hade blivit omvänd, och nu såg han ett tillfälle att rentvå sig från den fläck, som denna förhastade förnekelse hade satt på honom, och att upphöja det namn, som han hade vanärat. Med helig frimodighet och i Andens kraft förklarade han oförfärat: "Det är genom Jesu Kristi, nasareens, namn, hans, som I haven korsfäst, men som Gud har uppväckt från de döda - det är genom det namnet, som denne man står inför eder frisk och färdig. Han är 'den stenen, som av byggningsmännen' - av eder själva - 'aktades for intet, men som har blivit en hörnsten'. Och i ingen annan finnes frälsning; ej heller finnes under himmelen något annat namn, bland människor givet, genom vilket vi kunna bliva frälsta."