Prästerna vågade ej uppenbara det hat, de hyste mot lärjungarna. De bådo dem att gå avsides, varpå de samrådde om vad de skulle göra, sägande: "Vad skola vi göra med dessa män? Att ett mäktigt tecken har blivit gjort av dem, det är ju uppenbart för alla Jerusalems invånare, och vi kunna icke förneka det." De vara rädda för att ryktet om denna välgärning skulle komma ut bland folket. Prästerna förstodo, att om den blev allmänt känd, skulle det bliva slut med deras makt, och man skulle betrakta dem som Jesu dråpare. Men allt de vågade göra var att hota apostlarna och befalla dem att ej tala mer i Jesu namn, att de ej måtte bliva dödade. Petrus förklarade emellertid frimodigt, att de ej kunde annat än tala om det de sett och hört.