Då Stefanus stod inför sina domare, vilade Guds härlighets ljus över hans ansikte. "Då nu alla, som sutto i rådet, fäste sina ögon på honom, syntes dem hans ansikte vara såsom en ängels ansikte." Då han blev uppmanad att svara på de beskyllningar, som framställdes mot honom, började han med Moses och profeterna och genomgick Israels barns historia och Guds handlingssätt mot dem samt påvisade, hurusom profeterna hade profeterat om Kristus. Han hänvisade till templets historia och förklarade, att Gud bor ej i tempel, som äro gjorda med händer. Judarna tillbådo templet, och vad helst som sades mot denna byggnad, fyllde dem med större harm, än om det blivit sagt mot Gud själv. Då Stefanus talade om Kristus och hänvisade till templet, såg han, att folket förkastade hans ord, och han bestraffade dem oförskräckt, sägande: "I hårdnackade, med oomskurna hjärtan och öron, I stån alltid emot den helige Ande. "Medan de iakttogo de yttre formerna i sin gudsdyrkan, voro deras hjärtan fördärvade och fulla av dödlig ondska. Han hänvisade till, hurusom deras fäder grymt förföljt profeterna, samt förklarade, att hans åhörare hade begått en ännu större synd genom att förkasta och korsfästa Kristus. "Vilken av profeterna hava icke edra fäder förföljt? De hava ju dräpt dem, som förkunnade, att den Rättfärdige skulle komma, han som I själva nu haven förrått och dräpt."