Saulus fick ögonblickligen sin syn tillbaka, stod upp och blev döpt. Därpå lärde han i synagogorna, att Jesus i sanning var Guds Son. Alla, som hörde honom, förundrade sig och frågade: "Var det icke denne, som i Jerusalem för gjorde dem, som åkallade det namnet? Och hade han icke kommit hit, för att han skulle föra sådana människor bundna till översteprästerna?" Saulus blev än mer stärkt, så att judarna förstummades och åter kommo i förlägenhet. Alla kände till, huru Saulus hade motstått Jesus och huru han i sin nitälskan hade strävat efter att till döden överlämna alla, som trodde på Jesu namn; och genom hans märkliga omvändelse blevo många övertygade om, att Jesus var Guds Son. I den helige Andes kraft berättade Saulus sin erfarenhet. Han hade förföljt både män och kvinnor ända till döden, bundit dem och kastat dem i fängelse, då, på vägen till Damaskus, ett starkt sken från himmelen plötsligt kringstrålade honom, och Jesus uppenbarade sig för honom och meddelade honom, att han var Guds Son.