Vid midnattstiden bådo Paulus och Silas och lovade Gud med sång. Plötsligt uppstod en stark jordstöt, som kom fängelsets grundvalar att skaka, och jag såg, att Guds ängel ögonblickligen löste allas band. Då fångvaktaren vaknade och såg, att fängelse dörrarna stodo öppna, blev han förskräckt, ty han trodde, att fångarna undkommit och att han skulle straffas därför med döden. Men då han stod i begrepp att taga sitt eget liv, ropade Paulus med hög röst: Gör dig intet ont, ty vi äro alla här.