Det underbara ryktet om huru Gud uppenbarat sin makt och öppnat fängelsedörrarna samt om fångvaktaren och hans familjs omvändelse kom snart ut. Då domarna hörde om allt detta, intogos de av fruktan och sände bud till fångvaktaren med anmodan, att han skulle lössläppa Paulus och Silas. Men Paulus ville ej lämna fängelset i hemlighet; han ville ej, att uppenbarelsen av Guds kraft skulle döljas. Därför sade han till dem: "De hava offentligen låtit gissla oss, utan dom och rannsakning, oss som äro romerska medborgare, och hava kastat oss i fängelse; nu vilja de också i tysthet släppa oss ut. Nej, icke så; de måste själva komma och taga oss u!." Då domarna hörde detta, och det blev bekant, att apostlarna voro romerska medborgare, blevo de förskräckta och fruktade för att man skulle klaga för kejsaren över den olagliga behandlingen. "Och de gingo dit och talade goda ord till dem och togo dem ut och båda dem lämna staden."