Åter visade sig Herren för Paulus och uppenbarade för honom, att han skulle gå till Jerusalem och att han där skulle bliva bunden och komma att lida för hans namns skull. Fastän Paulus i längre tid var en fånge, utförde dock Herren ett särskilt verk genom honom. Apostelns bojor blevo ett medel att utbreda kunskapen om Kristus och att sålunda förhärliga Gud. I det han blev sänd från stad till stad för att förhöras, vittnade han om Jesus och om de intressanta tilldragelserna vid sin egen omvändelse inför konungar och landshövdingar, för att de skulle vara utan ursäkt med hänsyn till Jesus. Tusenden trodde på Frälsaren och fröjdade sig i hans namn. Jag såg, att Guds särskilda avsikt blev uppnådd under Paulus' sjöresa; det var hans vilja, att skeppets besättning sålunda skulle få bevittna Guds kraft genom Paulus, att också hedningarna skulle höra Jesu namn och många bliva omvända genom apostelns undervisning och genom att se de underverk han utförde. Konungar och landshövdingar kände sig tilltalade av de tankar han framhöll, och då han med iver och i den helige Andes kraft predikade Jesus och omtalade sina intressanta erfarenheter, blevo de överbevisade om att Jesus var Guds Son. Under det några blevo förvånade, då de hörde Paulus tala, var det en, som ropade: "Föga fattas, att du övertalar mig och gör mig till kristen." Men de flesta av dem, som hörde på, tänkte, att de senare skulle överväga, vad de hade hört. Satan använde sig av uppskovet, och då de försummade tillfället, då deras hjärtan voro uppmjukade, kom det aldrig mer tillbaka. Deras hjärtan blevo förhärdade.