Ehuru satan gladde sig över de heligas lidanden, var han ej nöjd. Han önskade härska över såväl själen som kroppen. De lidanden, som de kristna utstodo, drevo dem blott närmare Herren, kom dem att älska varandra och ledde dem att mer än någonsin frukta för att misshaga honom. Satan önskade förmå dem att förtörna Gud, ty då skulle de mista sin kraft, sin själsstyrka och sin ståndaktighet. Medan tusenden blevo dödade, uppstodo andra, som intaga deras platser. Satan såg, att han förlorade sina undersåtar, ty ehuru de kristna leda förföljelse och död, tillhörde de Jesus Kristus och skulle bliva undersåtar i hans rike. Satan lade därför sina planer för att föra en mera fruktbärande kamp mot Guds regering och för att omintetgöra församlingen. Han ledde de hedniska avgudadyrkarna att antaga en del av den kristna tron. De bekände sig tro på Kristi korsfästelse och uppståndelse och ville sluta sig till Jesu efterföljare utan någon hjärteförändring. O, vilken fara för församlingen! Detta var en tid av andlig ångest. Några menade, att om de kristna stege ned och förenade sig med dessa avgudadyrkare, som hade omfattat en del av den kristna tron så skulle det bliva ett medel till dessa hedningars fulla omvändelse. Satan sökte därför fördärva bibelns lära.