Jag såg, att det var en tid, då satan i särskild grad triumferade. Skaror av kristna blevo på ett fruktansvärt sätt dödade, emedan de höllo fast vid den rena gudsdyrkan. Man hatade bibeln, och särskilda försök gjordes att utrota den. Folket förbjöds under dödsstraff att läsa den, och alla de exemplar, man kunde finna, blevo brända. Men jag såg, att Gud hade en särskild omsorg om sitt ord och beskyddade det. Vid vissa tider fanns det endast några få exemplar av bibeln; men han tillät ej sitt ord att bliva tillintetgjort, ty i de yttersta dagarna skulle bibeln utbredas i så stort antal, att varenda familj kunde äga den. Jag såg, att då det endast fanns få exemplar av bibeln, var den dyrbarare for Jesu förföljda efterföljare och gav dem tröst. Den lästes i djupaste hemlighet, och de som ägde den stora förmånen att få läsa den, kände, att de sålunda hade umgänge med Gud, med hans Son Jesus Kristus och med hans lärjungar. Denna välsignade förmån kostade många av dem livet. Blev det upptäckt, att de läste bibeln, blevo de förda till avrättsplatsen, till bålet eller till fängelsehålan för att här dö av svält.