O, hur dyrbart var ej detta nya och härliga ljus for Luther! Det hade skingrat mörkret, som vilade över hans förstånd, och fördrivit hans övertro. Han värderade det högre än de största jordiska skatter. Guds ord blev såsom nytt för honom. Allting hade förändrats. Den bok, han hade fruktat, emedan han ej kunde se någon skönhet i den, blev nu liv för honom, evigt liv. Den blev hans glädje, hans tröst, hans välsignade lärare. Ingenting kunde förmå honom att försumma att granska. Den. Han hade fruktat för döden, men under läsningen af Guds ord försvann all hans fruktan, och han beundrade Guds karaktär och älskade honom. Han granskade bibeln för sin egen del och fröjdade sig över de rika skatter, som den innehöll, och därpå granskade han den för församlingens skull. Han vämjdes vid de synder, han såg hos dem, som han förtröstat på till frälsning, och då han såg många andra insvepta i samma mörker, som omgivit honom, sökte han ivrigt efter tillfälle at visa dem Guds Lamm, som allena bär världens synd.