Gud uppreste män, som talade såväl mot den synd, vilken rådde inom påvekyrkan, som till förmån för reformationen. Satan sökte tillintetgöra dessa levande vittnen, men Herren satte ett skydd omkring dem. Av hänsyn till sitt namns ära tillät Gud, att några beseglade sitt vittnesbörd med sitt blod; men det fanns andra kraftiga män, som liknade Luther och Melanchthon, och dessa kunde bäst förhärliga Gud genom att leva och avslöja prästernas, påvarnas och konungarnas synder. Dessa bävade, då Luther och hans medarbetare läta höra sina röster. Genom dessa utvalda män begynte ljusstrålar att skingra mörkret, och många vara de, som med glädje mottaga ljuset och följde det. Och då ett vittne blev dödat, uppstod i stället ett eller flera andra.