Förkunnandet aven bestämd tid väckte stort motstånd från alla samhällsklasser, från predikanten på talarstolen ned till den mest likgiltiga himmeltrotsande syndare. "Om den dagen och den stunden vet ingem, hördes från skrymtaktiga predikanter och hånfulla bespottare. Dessa ville ej mottaga undervisning och tillrättavisning från dem, som kallade deras uppmärksamhet till det år, då de trodde, att de profetiska tidsperioderna skulle taga slut, och till de tecken, som visade, att Kristi ankomst var nära för dörren. Många herdar över hjorden, som bekände sig älska Jesus, sade, att de hade ingenting emot förkunnandet av Kristi ankomst, men de satte sig upp mot den bestämda tidpunkten. Guds allseende öga genomskådade deras hjärtan. De älskade ej den tanken, att Jesus var nära. De visste, att deras okristliga vandel ej skulle bestå provet, ty de vandrade ej på den ödmjuka väg, som han hade visat dem. Dessa falska herdar stodo i vägen för Guds verk. Sanningen, som framhölls i sin överbevisande kraft, uppväckte folket, och likt fångvaktaren började de fråga: "Vad skall jag göra, att jag måtte bliva frälst?" Dessa herdar ställde sig emellan sanningen och folket och förkunnade behagliga ting, som förde dem bort från sanningen. De slöto sig till satan och hans änglar under ropet: "Frid! Frid!", när det alls ingen frid var. De som hade lust förmaklighet och vara nöjda med att vara långt borta från Gud, ville ej låta sig uppväckas från sin köttsliga säkerhet. Jag såg, att Guds änglar lade märke till allt detta; dessa ogudaktiga herdars kläder voro befläckade med själars blod.