Ivrigt väntade de heliga på sin Herre under fasta, vaksamhet och nästan oavlåtlig bön. Även enskilda syndare sågo framåt till denna händelse med fruktan och bävan; men den stora mängden uppenbarade satans anda, i det de motstodo budskapet. De hånade och bespottade och sade allestädes: "Om den dagen och den stunden vet ingen." Onda änglar ledde dem att förhärda sina hjärtan och att förkasta varje ljusstråle från himmelen, på det de måtte bliva insnärjda i satans garn. Många, som bekände sig vänta Kristus, hade ingen del i budskapet. Den Guds härlighet, som de hade bevittnat, de väntande heligas ödmjukhet och stora hängivenhet tillika med de överväldigande bevisen bragte dem till att bekänna sig till sanningen; men de hade ej blivit omvända och voro ej redo för Herrens ankomst.